Time to say goodbye

Så har dagen anlänt och jag vet inte hur jag ska göra nu. Vad jag ska skriva för att ge den här bloggen ett värdigt avslut. Till och börja med kan jag dock rätta mig själv, har nämligen skrivit tidigare att dagen idag är ett bra datum att avsluta på då vi varit gifta i ett halvår. Det stämmer inte för idag är det bara 5 månader. :) Räknade visst liiiite galet när jag skrev det här tidigare på bloggen. Vi har dock idag varit tillsammans i 4 år. Och vilka fantastiska 4 år det har varit. Vi har flyttat ihop, varit på weekend i London, förlovat oss, bilat i frankrike, gift oss, gjort otaliga minivacations i svea rike, spenderat bröllopsresan på Samos och nu i dagarna har vi köpt en gård som vi får flytta in på i början av nästa år. Vår resa har egentligen bara börjat och det är med en härlig förväntansfull känsla jag ser fram emot våra framtida år tillsammans.

Att gifta sig förändrar inte så mycket...egentligen. Glädjen och skratten är sig lika. Problem och tråkigheter man kan möta blir inte annorlunda för att man är gift. Men det är magiskt ändå på nåt sätt och att bli kallad fru är en speciell känsla. Att vara någons fru eller man för den delen är häftigt och att planera vårt bröllop är bland det roligaste jag gjort. Det är mycket att tänka på och ta ställning till. Vissa val svårare än andra självklart och många timmar nedlagda på trycksaker och surfande bland håruppsättningar, brudbuketter och bröllopsklänningar. Allt för en enda dag som blev början på äktenskapet och resten av vårt gemensamma liv.

Hittills har tre stycken event tagit rum som delades ut till våra gäster på bröllopsfesten. Det var först picnicen som blev en fika, sen grillningen som blev en middag och så kräftskivan som blev en tacokväll. Det återstår 8 stycken och det ska bli intressant att se vad vi kan få vara med om under resten av vårt första år som gifta.

Den här bloggen var från början hemlig och här kunde jag ventilera allt det jag inte fick säga till vänner och familj. I nästan ett halvår höll jag tyst och jag hade antagligen inte stått ut om jag inte haft den här bloggen. Jag hade inte kunnat bära allt inom eller bara pratat med M. Jag behövde ju berätta och sedan när nyheten väl var ute hade ju faktiskt alla ni vänner och familj möjlighet att läsa om hur det startade och gick till ända från början. Jag tror att fler än jag har haft glädje av den här bloggen och det är med visst vemod jag avslutar den även om jag vet och känner att jag inte kan eller orkar hålla liv i den längre. Min bröllopsblogg är en bröllopsblogg och bröllopet är över...nu återstår äktenskapet och det blir en resa i sig...skriven om på annat håll.

Tack alla ni som läst!

Och tack M för att jag får vara din. Jag älskar hur du får mig att skratta. Hur du lyssnar och står ut med mig och mina later. Jag är så lycklig som får spendera resten av mitt liv med dig. Jag älskar dig, Min man!