Ring från Passion, Schalins

I måndags beställde jag min ring och betalade handpenning på den. M fick följa med mig redan i fredags för att hjälpa mig och det var väl tur att han gjorde det för annars hade jag nog inte kunnat bocka av ringköpet på listan än.

Jag hade sedan innan kikat ut en ring i Schalins sortiment som butiken där jag beställde den inte hade hemma. Därför gick jag till Guldfynd istället för att prova den och förutom den fantastiskt dåliga servicen så blev jag så besviken när jag fick den på fingret och M sa kort och gott: Den kan du ju inte ha. Ja nej usch, den var ingen hit. Jag trodde inte jag brydde mig så mycket om stenstorlek men stenarna var helt enkelt på tok för små. Guldfynd skulle dessutom ha 1500 kr mer för den så köp aldrig en Schalinsring på Guldfynd. Givetvis köpte jag ingen ring på Guldfynd, och syrran hade dessutom slutat prata med mig om jag gjort det. ;)



Så det var bara att gå tillbaka till butiken där jag tänkt beställa den från början för att prova andra ringar med större stenar. Och M hjälpte mig ta beslut så att jag fick bestämt mig för ringen jag tänkt från början men modellen med större stenar i. Så nu blir det nog bra tror jag. Gillar dock verkligen inte att köpa dyra saker utan att ha provat dem först. Så håll tummarna för att det här blir bra!



Ev är den klar redan nästa vecka och jag känner bara, herregud, hur ska det gå? Jag får ju ta hem den och be M gömma den helt enkelt.

Inbjudan

I helgen satte vi oss ner och gjorde iordning inbjudan så långt vi kunde. Jag hade prioriterat bort en detalj som M var snabb med att prioritera tillbaka så igår fick jag rusa till Stämpelboden och inhandla den sista detaljen så vi igår kunde göra klart dem. Det första momentet gick ut på att jag stämplade, M hällde pulver och stod för kvalitetskontroll innan jag brände, där emellan lade vi in spontana vinpauser. Sedan blev det tejpning, klippning osv.

Jag förbereder inför embossingen.

M med tungan rätt i mun när han försöker hitta mitten.

.

.

.

Vill ni inte se resultatet är det dags att sluta läsa nu...

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

En sneak preview på vad som trillar ner i brevlådan imorgon.

Shoes in the mailbox!!!

Ja det är helt sant. När jag kom hem igår förväntade jag mig en avi och kände lite sorg över att behöva vänta ännu en dag men så när jag öppnade brevlådan så låg där ett paket. Mitt paket med mina alldeles gröna och fantastiska skor. Jag slet givetvis upp pappret på paketet i ren barna anda och lyfte sedan försiktigt av locket på lådan med en liten rädsla över vad för grön färg som skulle möta mig. Men ååh...

Jag tog upp dem försiktigt ur lådan och plasten som var virad runt dem för att sedan sätta den första på foten. Och den andra... Jag trippade sedan lätt ut till hallen för att ta ner spegeln på golvet för att kunna spegla de underbara och konstaterade att de har en perfekt klackhöjd. Inte för låga och inte för höga. Jag ringde T-t, hon som var med när jag provade dem, dock i annan färg då och nästan tjöt. Bubblande glad fick jag snart ur mig att skorna kommit. Mitt i all veva kom M hem och det blev uppvisningsdags. Han visste nog inte vad han skulle tro om min riktiga barn-på-julafton glädje, men så rycktes han med litegrann. Så steg han närmare och såg lite nervös ut... Men konstaterade snart att han själv kommer ha en liten klack på sina lackskor så han kommer fortfarande vara längre än jag. :)

Nu ligger de nerpackade i sin låda igen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill ju visa upp dem för hela världen men ändå inte förrän dagen är kommen. Eller? Alla kommer ju veta att jag ska ha gröna skor och ett antal av er kommer vara så nyfikna och bara vänta på att klänningen ska lyfta lite så skon tittar fram. Eller så är det bara i min fantasi det händer. :) Och så är frågan om jag ska plocka upp dem och ställa dem i hyllan med risk för att de samlar damm eller ska de fortsätta vara nerpackade? Jag vet inte än men en sak är säker och det är att de ska gås in innan bröllopet så de kan ju inte ligga nerpackade hela tiden.

I Love my green weddingshoes!

Att färdas...

Igår ringde pappa och bad mig kolla mailen. Där låg minsann ett mail och väntade med en bild på färdmedlet som skall ta oss från kyrkan och till festen.

Första bilden han skickade innan jul föll oss inte i smaken så han fick snällt leta vidare. Det var en röd vräkig amerikanare den gången och det enda jag såg var Raggarbil. Den här gången sa vi båda två istället -ja men visst, den blir bra.

Så nu är transporten klar, åtminstone så vitt vi vet. :)

One down...

Efter ett antal timmar och många gångna steg fann jag äntligen underkläderna som jag ska bära på vår bröllopsdag. Trosorna var kanske inga Oh-My-God-vad-snygga tyvärr, men bh:n var desto vackrare. Så jag känner mig mycket nöjd. De var dessutom lite exklusivare än vad jag normalt köper men inte tokdyra och jag höll mig nästan 300 kr under budget. Skönt när så mycket annat inte gör det. hehe

Jag har även varit och talat med en juvelerare i stan igen angående ringen jag bestämt mig för. Det visar sig att den är lite högre än min förlovningsring och ett arbete på den för att minska höjden skulle göra att ringen kostar det dubbla. Vilket varken passar i budgeten eller skulle vara värt för den ringen. Så nu grubblar jag på om jag ska ta ringen som den är. Vi pratar ändå bara om 0,4 mm. Får ringa syster yster och höra med henne vad hon tycker.

Under helgerna som varit har vi pratat lite med våra föräldrar om vår bröllopsplanering och bett om lite råd i vissa ämnen och informerat samt bett om hjälp med andra. Några punkter kommer bli deras ansvar som brudbågen, bilen och lite annat smått och gott. Vi hade även TM:arna här i fredags och informerade dem lite om festen, våra tankar kring den osv. Det hela känns så mycket mer verkligt nu när vi blandar in fler personer. Men jag kan nästan fortfarande inte fatta vad som är på gång. Att vi ska gifta oss. Att jag ska få gå altargången fram med min underbara M. Helt sjukt! :)

What to wear under?

Eftersom jag nu äntligen bestämt mig för att klänningen ska sys upp så måste jag hitta underkläderna jag ska bära på bröllopsdagen, omgående. Så därför var jag idag inne i stadens underklädesbutiker och blev väl så där impad. Jag vill inte köpa mina bröllopsunderkläder på Lindex där jag i princip alltid annars köper sådant, och jag är inte den som kan tänka mig, eller heller vill lägga 1 000 kr på underkläder. Så vad gör man?

Jag var ärlig mot den vackra kvinnan i butiken och sa som det var att jag inte är van vid att lägga så mycket pengar på underkläder men att jag ju vill ha det lite lyxigare en dag som bröllopsdagen. Jag sa även att jag vill köpa något som kan jag få användning för sen och som inte bara blir liggande i lådan, (speciellt när priserna redan från början inte tilltalade mig). Hon kontrade med att man mycket väl kan låta dem ligga i lådan. Det slutade med att jag fick med mig ett par broschyrer och begav mig därifrån. I nästa butik fanns ett läckert set som jag fastnade för men givetvis fanns det inte cremevitt och dessvärre är det nog lite för mörkt. Fanns inget alls som tilltalade i princip i färgen cremevit i den andra butiken. Tog även en sväng till Lindex bara för att gå ut med en väska istället för underkläder.

Så var denna stad avklarad, och jag måste bege mig till storstan för att se om jag kan finna något och det måste ske nuuu eller åtminstone denna vecka.