Kyrkobesök hägrar

Efter att ha talat med min gamla konfirmationspräst och fått ett vänligt nej tack från honom, samt satt mig på en gudstjänst för att därefter även få ett nej från den prästen så har jag i veckan ringt församlingen och frågat vem som är "jourhavande" präst på vår bröllopsdag. Det visar sig vara en ung nyutexaminerad kille och det tycker jag känns riktigt roligt. Förhoppningsvis kanske han kommer vara lite nervös precis som vi och han tycker förhoppningsvis inte att jag är dum när jag meddelar att jag/vi inte vill säga "...till döden skiljer oss åt" utan vill använda andra ord med samma betydelse.

Kantorn ringde även idag och det visar sig vara en lite äldre "virrig" dam. Usch jag är lite hemsk nu, för hon är säkert kanonduktig och jättesöt men jag fick inga bra vibbar av vårt samtal men jag tänker inte hänga upp mig på det. Det sägs ju att allting inte ska gå som planerat så hon kan ju få ta den biten då. ;) haha Vi ska i vilket fall träffa henne en söndag framöver och lyssna på lite låtar för in och utmarsch. Det kommer bli kanon. :)

Så nu väntar jag bara på att prällen ska ringa så vi kan träffa honom oxå och få klart hur vigselprogrammet ska se ut så vi kan börja trycka upp dem.

Frågan kvarstår dock vad gäller låt för inmarsch.

För går det verkligen gifta sig utan en riktigt riktig bröllopsmarsch? Det skulle ju helt klart ge lite klassisk kärleksfilms-känsla på dagen. :)

Vad tycker ni?