Dagen efter kidnappningen

Är för trött för att skriva idag efter gårdagens fantastiska händelser... men jag ska ge er litegrann.

Jag har under dagen bara njutit av vädret och försökt smälta det jag fått vara med om. Känslorna är många men främst är jag rörd ända in i benmärgen för att ni gjorde detta för mig och för att ni lyckades in i det sista, fram till då ni stod i mitt kök, få mig att tro att det inte skulle ske den här helgen. Jag tackar er allihop som hjälpt till, smusslat, klurat och lyckats hålla tyst för en fantastisk helg. :D Jag kan ännu inte fatta att ALLA visste utom jag. Jag är djupt imponerad och känner mig totalt grundlurad. :)

Fortsättning följer...