Dan före dopparedan...

Jag vaknade kl 8 imorse och insåg att nervositeten anlänt. Iofs i väldigt snäll form som enbart hittills gjort

-att jag vaknade lite tidigare somjag alltid gör när nåt stort och spännande är på gång.

-att jag fick äta flingor istället för mackor och

-att några små lätta fjärilar har bosatt sig i magen.

Det är en skön nervositet för lugnet finns ändå hos mig och hos oss. Vi känner ingen stress för allt vårt jobb är ju redan klart. Allt vi behöver göra är att infinna oss imorgon. Våra TM:ar sitter dock tydligen fortfarande med något i skrivande stund. :) Så de har det nog värst.

Om en liten stund ska vi ner på stan. Grabbarna på sitt håll och jag med mina fyra närmsta vänner på annat. Det ska bli mysigt att få ha dem för mig själv en stund innan morgondagen då vi inte lär hinna prata så mycket.

Det märks att det är dagen innan Bröllopet idag. Alla är lite på helspänn, lätta missförstånd hänger i luften och obeslutsamheten är ett faktum. Det är som det ska vara inför något spännande som berör oss alla. :)

För ett år sen när vi började planera kändes den här dagen som en evighet bort. Nu är den här! Och det är en lite vemodig men otroligt lycklig känsla jag har i kroppen. Ska den här bloggen avslutas nu? Jag kommer ju sakna att skriva om vårt bröllop, för det har varit så himla ql. Det är en fantastiskt upplevelse olik allt annat jag upplevt. Nyårsfester, kräftskivor och födelsedagar i all ära men det kommer inte i närheten av all planering, allt jobb och alla skratt som lagts ner i det här projektet kallat Vårt Bröllop. Såklart jag kommer sakna det men tänk vad mycket tid vi kan få till annat nu. Nästa projekt har ju M redan skrivit om och sen får vi se vad som händer efter det...

Imorn blir vi Man och Fru och man tänker att det är ju inte så mycket som ändras egentligen. Men det är lite magi över att gifta sig. Det är fantastiskt och I can't wait for vad livet har i sitt sköte för oss.