En brudgums betraktelse...

För drygt ett år sedan startade resan. En resa som fortfarande pågår. En resa som gått i en rasande fart. En resa som kulminerar om 2 dygn.

Har jag lärt mig någonting på vägen? Svar JA.

Det där oskyldiga pratet om att gifta sig...Jag hade vid den tidpunkten ingen aning om vad det skulle handla om. Frågan är om jag fortfarande vet... Hur skulle jag förresten veta? Jag har aldrig gjort denna resa tidigare. Och jag har ingen tanke på att göra om den:)

Vad har jag lärt mig då?

Jag har lärt känna mig själv bättre. Vad jag tycker, känner och vill. Jag har lärt känna J bättre och vad hon tycker, känner och vill. Jag är övertygad om att vi kommit varandra ännu närmare.

J har varit fantastisk under denna resa. Hon har hållt ihop allting runt bröllopet, allt från planering till att genomföra rätt sak vid rätt tid. Jag har allt deltagit jag också men resultatet hade inte blivit i närheten så bra som det är i skrivande stund.

Är det stressigt? Nej, inte just nu iallafall... Har till och med tid att träffa polarna i morgonkväll för lite uppladdning inför Den stora dagen. Kommer J sitta hemma och vänta då? Nä, självklart inte, hon är ute på annat håll.

Vill jag detta? Självklart! Det här är skithäftigt! Det största jag varit med om. Kan verkligen rekommendera!

Det pågår en vadslagning på jobbet...

För var 3:e sekund som jag är tyst i kyrkan efter att ha fått Frågan av prästen inkasserar jag 100:-. Hmm, 3 sekunder...kan kännas som en evighet när man står där...samtidigt kan man inkassera en del...Låt säga att jag klarar 30 sek = 1000:-...hmm...Får se hur jag gör...dagsformen får avgöra;)

Det börjar kännas självklart att vara gift...har aldrig kännt så tidigare. För mig har det aldrig varit en självklarhet att gifta sig. Men nu...nu är det annorlunda. Klart man ska gifta sig!

J undrade för ett tag sedan vad vi skulle göra på fritiden efter bröllopet...Vet inte, svarade jag. Börja leva kanske;) Jag vet att det finns andra projekt att fundera på...kanske inte i närheten av vad vi är mitt uppe i just nu, men ändå. Jag vet att J redan håller på och planerar hennes födelsedag. Födelsedag, undrar ni som känner henne, den har ju precis varit. Ja, men jag menar nästa födelsedag...nästa år! I detta hushållet finns alltid någonting att se fram emot:)

Vi var i kyrkan idag och övade...det är allvar nu. M är på väg att inkassera en skyhög summa vuxenpoäng...

Vad har varit svårast på vägen? Ingenting, vad det första jag tänkte skriva, men då ljuger jag. Det svåraste har varit efternamn... För att göra en väldigt lång historia något läsbegriplig så kan jag säga att från början ville ingen av oss heta varandras efternamn...av olika anledningar. Ok tänkte vi då, då får vi hitta på något eget...kan ju låta som en inte alltför tuff uppgift, men det var det visade det sig. Vi har försökt! Problemet var inte att vi var oense om vad vi ville heta, svårigheten var att hitta ett namn som var ledigt. Efter ett antal besök på PRV:s hemsida så började jag att tänka om. Jag sa: Älskling, vi kan ta ditt namn. Nej! blev svaret. Jag vill byta efternamn när jag gifter mig, sa hon. Jaha ruta ett, tänkte jag. J fortsatte: Jag vill ta ditt efternamn...Jamen, sa jag. Du ville ju inte heta mitt efternamn! Jag har ändrat mig, sa J. Jag vill inte heta mitt efternamn, sa jag. Så nu satt vi där och problemet var omvänt vad gäller våra efternamn mot vad det var från början. Hur slutade det kanske ni undrar. Jo...Vi kommer att ta mitt efternamn men J behåller sitt namn som mellannamn...Detta blir kanon! Därmed slipper Bestman kalla mig för något annat efternamn än vad han har gjort dom senaste 16 åren;)

Svensexa? Nej, det hade jag ingen....Jo förresten det hade jag. Enligt bilderna såg jag ut att ha haft kul! Nä, allvarligt så tyckte jag det var en fantastiskt rolig dag. Tack alla inblandade!

Vad kommer bli roligast på lördag? Kanske festen? Kanske inmarschen i kyrkan? Kanske själva vigseln, med den grimasattack jag tänker utsätta min blivande fru för när vi står vända mot varandra? Kanske den pinsamma tystnaden i kyrkan efter att prästen ställt Frågan till mig? Fråga mig på söndag. Jag känner på mig att jag kommer att ha svårt att välja ut en enskild händelse. Jag tror hela dagen blir fantastisk!

J, jag älskar dig och är så oerhört tacksam för att jag har dig i mitt liv. Vi passar perfekt in i våra liv!

/M